Igår var jag gångbar

Igår, innan förkylningen bröt ut på riktigt, var jag fortfarande ”gångbar” och njöt av en härlig promenad i eftermiddagssolen med hunden! Som vanligt hade vi sällskap på distans…

Distanserat sällskap som nogsamt har koll på vad som rör sig i närheten.

Distanserat sällskap som nogsamt har koll på vad som rör sig i närheten.

En rejäl samling rådjur gjorde oss sällskap på promenaden!

En rejäl samling rådjur gjorde oss sällskap på promenaden!

Idag är jag inte alls särskilt gångbar utan tycker mest synd om mig själv och min knallröda näsa! Men det blir väl ordning med det också med tiden. Jag får väl helt enkelt bara acceptera att det är vila som gäller i några dagar innan jag är som ny igen.

Annonser

Dagens sällskap

Mycket till sällskap är jag inte en dag som denna. Det är inte många alls som vill umgås med mig faktiskt. Förkylningen har slagit till med full kraft och det är ett evigt hostande, nysande och snorande. Jag vågar nog påstå att Rudolf med röda mulen ligger i lä när det gäller röd näsa!

Det är mestadels sängläge som gäller och på sängbordet förvaras sällskapet för dagen – inte det roligaste sällskapet kanske, men idag känns det som ett alldeles nödvändigt sällskap.

Sällskapet för dagen - inte kul men nödvändigt!

Sällskapet för dagen – inte kul men nödvändigt!

Intervjun avklarad!

Den förkylning jag trodde skulle bryta ut är i oförändrat tillstånd, det vill säga det känns fortfarande som om jag ska bli förkyld men jag har inte blivit det. Kanske den håller sig på mattan för att jag skulle hinna klara av intervjun först? Hur som helst så är intervjun avklarad och det är bara att vänta och se vad resultatet blir av det. Ett ganska så annorlunda arbete jämfört med det jag har idag, men det kan ju i och för sig vara bra. Dryga två timmar tog det hela så jag är ganska så tom i huvudknoppen nu!

Gick ut och åt en god bit mat med sonen efteråt som ”belöning” till mig själv, eller bara för att få umgås lite med den ivägflyttade pojkvaskern. När jag väl pallrat mig hem gick hunden och jag ut i mörkret och övade på lite mörkerfotografering, inte det lättaste och hunden var i ärlighetens namn inte till särskilt stor hjälp. Faktum är att han inte ens var intresserad av mina små försök att lära mig något nytt.

Ett foto som hjälpligt kan användas fick jag till (av hur många törs jag inte ens nämna). Nåja, en vacker dag kanske jag har med mig TVÅ vettiga foton hem! Tanken var hur som helst att föreviga månen men det var ju så sabla många träd ivägen…

Månljus

I morgon går intervjun av stapeln

Är det dags att börja bli nervös nu? I morgon är det dags för den anställningsintervju som jag tjatat om tidigare här på bloggen. Just nu känner jag mig mest nervös över en svidande hals och ett väldigt tryck i öronen. Jag vill ju verkligen inte bli superförkyld inför morgondagen, det räcker gott med en intervju utan förkylning.

Eller så är det nervositeten som slagit sig på öronen, vem vet? I övrigt känner jag inget särskilt inför morgondagens intervju – än ska jag kanske tillägga. Det kommer nog med tiden! Hur som helst så återkommer jag med information om hur det gått, kanske jag lägger benen på ryggen och springer därifrån 🙂 Man vet aldrig vad jag får för mig!

När jag ändå är här så kan jag upplysa om att mina foton hittar du i stor utsträckning här numera. Tänker att jag skiljer lite på ord och bild, eller så tyckte jag bara det var lite roligt med en fotoblogg också. Eftersom jag normalt sett inte är så eftertänksam så är det senare alternativet troligtvis mest riktigt!

Prutat på räntan

Idag, när jag var ledig, passade vi på att besöka vårt lilla bankkontor för att lägga om vårt huslån som ”låses upp” här i dagarna. Min sambo satte, sin vana trogen, igång att pruta på räntan. Och vet ni, jag tycker det är så pinsamt så jag nästan reser mig och går därifrån. Som ni förstår av det så är jag usel, eller rent av urusel, på att pruta på vad det än är jag ska köpa eller förhandla om.

Men, trots att jag skämdes som en hund, så lyckas karln faktiskt få ned räntan lite grann. Det finns ju inte så stor prutmån nu när räntorna är så låga, men lyckades gjorde han på något vis i alla fall. Så under de kommande fem åren så kan vi njuta av att ha liiite lägre ränta.

Kontentan av det hela blir väl att det är jag som ska sluta skämmas, inte han som ska sluta pruta. Kanske jag rent av ska be honom om en liten kurs i prut-teknik (jag valde att lägga till ett bindestreck där, annars såg det väldigt konstigt ut 🙂 ).

Lugnt & Skönt

Alla måndagar borde vara lediga måndagar det är alldeles uppenbart det! Just idag är det en ledig måndag och jag har det verkligen lugnt och skönt. Varvar sköna promenader med lite pyssel här hemma, känns som ett alldeles lagom sätt att tillbringa en måndag.

Hunden uppskattar också att jag är ledig och har lite extra tid för promenader där vi kan leta efter snö som gömmer sig kvar där solen inte riktigt når fram. Han älskar snö den hunden!

Så just nu är både hundens och mitt slagord; Fram för fler lediga dagar!

Vinterhunden

Inte ens hunden vill vara ute

Snön, eller i vart fall snöblandat regn, vräker ner där utanför fönstret. Blött, kallt och blåsigt – inte ens hunden vill vara ute! Inte för att jag klagar över just den delen, att hunden inte vill gå ut. Hade han velat det så hade ju jag varit tvungen att vara ute jag också, och det ser jag helst att jag slipper. Nej, det får nog bli en söndag som fortsätter som den har börjat. Uppkrupen med en filt i soffhörnet, slöandes och slappandes.

Om bara samvetet också kunde landa i de tankarna, men där figurerar så många borden och måsten som stressar mig. Vad blir poängen med att slappa om huvudet går på högvarv? Ingen alls faktiskt. Jag borde verkligen lära mig att det är okej att koppla av mellan varven, att bara vara ibland… Det är faktiskt inte förbjudet, eller ens dumt…

Dags att ändra livsstil?

Nåja, dra inga förhastade slutsatser av den rubriken. Mig ändrar man inte på så lätt, men kanske det ändå är dags att jag faktiskt ändrar min livsstil lite i alla fall?

Även om jag tar det mesta jag läser i media med en stor nypa salt så fick den här artikeln i DN mig att börja tänka till lite grand; Så snitsar du till din hjärna av Karin Bojs. Där kan man läsa sig till att vi, genom vår livsstil, kan påverka hur många nya hjärnceller som skapas och vad det leder till, respektive vad det leder till om vår livsstil inte riktigt är vad den borde vara.

Stress är ett exempel på sådant som minskar tillväxten av nya hjärnceller och som i förlängningen då kan leda till att vi människor känner mer ångest. Roliga och givande miljöer är positiva för hjärncellstillväxten liksom motion och sex. Artikeln väckte helt enkelt lite funderingar i min ganska trötta hjärna. Om det som står i artikeln är sant eller inte, det har jag ingen aning om. Men rimligen blir livet lite roligare med roliga och givande miljöer, trevligt sällskap, lite motion (läs liv och rörelse) och kanske rent av mer sex alldeles oavsett om det ger fler, nya hjärnceller eller inte 🙂

Denna mossa eller lav får mig osökt att tänka på hjärnceller!

Denna mossa eller lav får mig osökt att tänka på hjärnceller!

Lite vinter kvar

Mars månad – årets första vårmånad. Nu kan jag börja vänta på våren på allvar. Men än är det lite vinter kvar i skogarna, eller i alla fall lite snö. Något som uppskattas storligen av min hund, han älskar snö!

Hans matte, det vill säga jag, är inte lika imponerad av snön. Det enda jag uppskattar snön för är just att den gör min hund själaglad! Men det kanske är gott nog?

Vinter_kvar

Än ligger snön djup på sina håll i skogarna!

Rådjur och… ännu fler rådjur

Efter att ha hjälp sonen med flytten så hann hunden och jag med en rejält lång promenad i eftermiddagssolen (och lite efter att solen försvann också för den delen). Och väl ute så mötte vi rådjur, rådjur och ännu fler rådjur. Vissa på nära håll, andra längre bort men totalt såg vi nog 10-15 stycken.

Tyvärr var inte kameran framme när vi mötte två stycken på väldigt nära håll. Vi skulle båda passera över en väg men från varsitt håll och där stod vi på varsin sida och glodde på varandra. Väldigt spännande tyckte hunden. Hunden och jag vann ”tittkriget”, rådjuren vek sig och backade undan så vi fick komma fram. Men det är alltid fascinerande att möta djuren på så pass nära håll, särskilt så vackra djur som rådjuren!

Rådjur fotat på mycket långt håll, lite suddigt men fortfarande vackert!

Rådjur fotat på mycket långt håll, lite suddigt men fortfarande vackert!

Fotot här ovanför är taget på väldigt långt håll, jag blev lite överraskad över hur känslig kameran blir när det är långt avstånd. Jag lovar, i datorns papperskorg finns en hel hög med bilder där jag ”vinglat iväg” och rådjuret inte ens är med i bild.